ett MYSigt telefonsamtal

Hoppsan sa telefonen ringde ikväll :) MYSigt vi pratade om allt från stickade tröjor och snöflingor till sådant om sådant som faktiskt KNAAAAALLAR på. *asgarv*
hehe underbart att känna sådant fniss igen. det satt som en fläskläpp kan man nästan säga, äkta och rolig barnatro eller något annat åt det hållet. eller vad säger vi, kanske ska vi börja prata om calippo och piggelin eller varför inte en röd dockvagn och artiklar i hd?!? haha så lättlurad man kan vara som barn, men häftigt och roligt kändes det just då. att sen det utvecklades till andra saker än bara en eftermiddag av lek på en gräsmatta, där det faktiskt började från början för sisådär 23 år sedan. och sen de där pojkarna från lerberget, VAD HÖLL VI PÅ MED EGENTLIGEN?!?!? alltså Egentligen stövlar alltid? vem fan tänder på det? det förstod jag inte då, heller inte nu, men kanske har hon utvecklat det till något av en fetisch eller det var bara en konstig period flickan gick igenom, ingen annan vet det, mer än den där flickan som påstods inte kunde rita hjärtan, det var underbart att hitta på en massa bus tillsammans, sen började våra systrar bråka om vems fel det var, mitt eller den där andra flickan, för ingen av oss kunde ju rita hjärta, men fina var de allt, det tyckte våra ögon just då, sen sprang vi iväg och klättrade i det där trädet med farliga grenar som stack ut, eller snarare in i något öga? eller hur det nu var... sen hade vi ju fina hästar också, men då brukade vi vara fyra jag och flickan och våra systrar, om vi alla kunde hålla sams tillräckligt länge för att leda våra cykelhästar till hagen. ibland kunde man hitta en peng i gräsmattan det tyckte vi var häftigt, då kunde vi smyga iväg till hydro fast att vi egentligen var för små. Det finns så mycket egentligen så himla mycket med pulkabackar, några var nästan lite förbjudet långt bort men det fick vi glömma bort tills det var dags att gå hem eller ja till och med efter läggdags ibland, då var vi nervösa när vi gick hem, hur långt kommer det nu dröja tills vi fick leka igen? för så länge som att lampor tänds fick vi inte vara ute och vi åkte pulka långt efter att lamporna börjat blinka. visst är det härligt att vara barn? nu är det en svunnen tid men man måste få leka ibland trots att man har gått och blivit vuxen, det som vi aldrig skulle bli, vad hände egentligen? de där godisbitarna fungerade inte, pippi långstrump talade inte sanning!!!