ja det känns som att det behövs, vet inte riktigt själv vad som finns där... orättvisor... jo de finns där massor. mitt hjärta lider och jag känner mig i många lägen felbehandlad och ignorerad, negligerad framförallt. min kunskap och erfarenhet på arbetet tar mig ingenstans alls säger min upproriska hjärn del, den lite klokare delen av mig säger att jag ska bita ihop och kämpa vidare, hålla god min och visa min egentliga kämparglöd.
För en gång skull i mitt liv så lyssnar jag på den något intelligentare delen av mig själv. jag kämpar på i min yrkesroll, i min mamma roll, i min ja i alla de roller jag har i livet. för att fatta mig kort så lider jag i alla de roller jag klär mig.. mer eller mindre.
de flesta visar jag det inte för, eller jag visar det nog egentligen inte för någon men jag är, eller känner mig åtminstone ibland fortfarande som, den lilla ensamma övergivna, trakasserade, misshandlade förgripna tjejen som log och låtsades att allt bara var bra......
i know the feeling.....
SvaraRadera*kram*