karaktärer inom äldrevården

detta blogginlägg har jag gruvat länge på funderat och haft mycket tankar kring och runtom.

inom mitt yrke som undersköterska har jag fått ta del av många olika människors liv.
det finns så många fantastiska personligheter som jag fått lära känna, som jag aldrig någonsin skulle komma i närheten av att känna delaktighet inför utanför mitt yrke.
dessa olika karaktärer, starka som svaga, får mig att fundera över vilken sorts person eller karaktär mina egna föräldrar och deras bekantskaper skulle uppenbara sig på i en sådan miljö.
vem som skulle kunna tänkas vara den behövande personen med ensamproblematik, den sexistiske gubben, den dementa primadonnan, eller den något schizofrena nikotinisten. om ens någon av dessa, kanske blir en av dem drabbade av den hemska sjukdomen som frontallobsdemens innebär. kommer mina föräldrar att finna ro när de når det stadiet i ålderdomen. kommer de att leva tillsammans med den hotbild som vissa "boende" idag kan innebära. kommer de finna frid? kommer de att leva i en gemytlig miljö med andra likasinnade individer eller kommer jag som så många andra anhöriga få kämpa för att mina älskade föräldrar ska slippa bli felplacerade och lida i sina sista "gyllene" år.
allt detta får mig att tänka på hur jag kommer att bli som så kallad anhörig... kommer jag vara där och hälsa på så ofta att vårdpersonalen på sina möten börjar diskutera om det är till skada eller glädje att jag kommer dit så ofta, kommer jag bli den som inte kan acceptera mina föräldrars öde och att de faktiskt skulle må bättre på ett annat ställe där de får den vård de verkligen behöver, om de nu skulle drabbas av någon sjukdom som gör att de skulle ha specifikt speciella problem som skulle göra att de var i behov av speciellt anpassad vård?
kommer jag att ge mina föräldrar allt de behöver? kommer jag kunna se lika klart i mina föräldrars levnadssituation som jag gör med de boende idag. vilken inblick har man egentligen som anhörig? kommer livet att te sig lycksamt i framtiden? så många frågor men svaren finns itne förrens i framtiden...